Som av en händelse så är det just det temat jag använder här på bloggen!

Bara det bästa är gott nog.

Detta är nu ingen stoppa pressarna-nyhet, alla vet ju att musik (och annat) delades vänner och okända emellan redan då. Man hade ett otal kopior av kopior av kopior av skivor och videor, med skiftande kvalitet.

Det var för övrigt så jag upptäckte Metallica, ett av mina favoritband i mitten av 80-talet, via en kille i Sundsvall som skickade mig ett kassettband med Kill ‘Em All.

Vad som är intressant med detta klipp är att Lars Ulrich är med i det (vid 0:45). Ni vet, trummisen i Metallica. Ni vet Metallica, som är rabiata motståndare till fildelning.

Metallica, som var mycket pådrivande i processen mot Napster. Från Wikipedia:

Året därpå stämde Lars Ulrich från musikgruppen Metallica Napster, då de upptäckt att en av deras outgivna låtar spreds via Napster. Deras stämning gick inte igenom, men 300 000 Napster-användare blockerades för att de hade spridit Metallica-låtar.

Lite mer utförligt, på engelska:

When Metallica recorded I Disappear for the Mission: Impossible 2 film soundtrack, outraged members discovered six different versions of the unfinished, derivative song available via Napster (makers of Internet file-sharing software which drastically eases MP3 files transfer). They hired lawyer Howard King, and filed for copyright violations.

On May 3rd, 2000, drummer Lars Ulrich, personally hand-delivered to Napster a list of over 300 000 Napster users who allegedly traded Metallica MP3 files.

During an online chat session with rapidly dwindling fans, Lars urged Congress to stop MP3-swapping services like Napster ”before this whole Internet thing runs amok.”

Senare sade Lars Ulrich han var stolt över att ha varit med att krossa Napster.

Åtminstone jag tycker att det är lite kul att Skenhelige Lasse avslöjar att han är precis lika mycket fildelare som alla vi andra. Han är alltså inte den enda i hela världen som har varit tonåring utan att dela musik..

När han i klippet säger ”It’s a long lost art” så säger det mycket om hur lite han fattat. Det är inte alls en lost art Lasse, det är precis som det var när du var ung!

PS: Här är en artikel från Wired, skriven 1999, som kan vara intressant i sammanhanget.

Att avtalet har hemlighållits för EU:s alla folkvalda parlament och EU-parlamentets ledamöter, för att inte tala om allmänheten, räcker också för att förkasta det, på demokratiska grunder. Själva innehållet ger ännu fler argument för att kasta detta dokument på historiens sophög.

Ursprungligen var avtalet tänkt att angripa piratkopieringen av varor, såsom väskor, skor och klockor. Därav namnet ”Anti-Counterfeiting Trade Agreement”. Sedan klev underhållningsindustrin in i förhandlingarna, och det började handla allt mer om internet och ”piratkopiering”.

Demonstration mot ACTA i Stockholm

Så, vad är det som gör detta avtal så förkastligt?

Underhållningsindustrins inflytande syns tydligt. Internetleverantörer kommer att få ansvar för vad vi kunder använder internet till. Detta betyder att de tvingas titta på allt som skickas och hämtas, tex läsa mail och annat privat. (Jämför gärna med om samma regler skulle omfatta Posten.)

Underhållningsindustrin och internetleverantörerna skall ”samarbeta” för att motverka upphovsrättsbrott på internet, dvs framförallt fildelning. De som misstänks (ej döms i domstol, bara utpekas) för fildelning skall kunna stängas av från internet, med allt vad det innebär. Internetsidor som någon hävdar (återigen utan rättslig prövning) tillåter ”immaterialrättsintrång” skall blockeras.

Kort sagt skall privata företag kunna beställa av andra privata företag att personer och sidor skall tas bort från nätet. Detta utan att polis eller domstolar är på minsta sätt är inblandade, och att således inga bevis behövs.

Det finns också en definition av ”kommersiell skala” som är helt verklighetsfrämmande. Man tror ju att det betyder någon stor aktör som tjänar pengar på att tillhandahålla massor av piratkopior. Men inte. Kommersiell skala betyder i detta avtal kanske hundra låtar eller ännu färre filmer. Dvs i stort sett alla som fildelar (i Sverige mellan en och två miljoner) kommer att omfattas.

Andra ”godsaker” som ACTA-avtalet innehåller är att det skall bli förbjudet att använda anonymitetstjänster och att tullen skall leta igenom din dator, telefon och mediaspelare efter piratkopierat material. ACTA förbjuder också regionsfria DVD-spelare.

Det finns mycket mer som detta skulle innebära, men detta är redan för långt. Låt mig bara tillägga att sajter som Facebook, Youtube och tom Google förmodligen skulle bli helt oanvändbara, döda eller tom avstängda.

De straff som skall utmätas kommer att bestämmas av underhållningsindustrin, och kommer att beräknas på deras försäljningspris på fysiska varor plus betalt för de skador de säger sig ha lidit.

På väg till demonstrationen mot ACTA

Utanför internet så innehåller avtalet andra riktigt dåliga saker. Tex så kommer s.k. ”generiska läkemedel” (helt lagliga läkemedel som bygger på patent som gått ut) att kunna stoppas. Även här så kommer också mellanhänderna, transportnäringen i detta fall, att hållas ansvariga för vad som fraktas. Det räcker med att ett parti läkemedel på väg mellan två länder utanför ACTA passerar genom ett ACTA-land för att det skall beslagtas och förstöras. Vad detta betyder för länder som inte har råd med dyra läkemedel mot tex AIDS är uppenbart.

ACTA-avtalet strider mot både ”Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna” och ”EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna”. Man kan tycka att EU inte borde kunna ingå sådana avtal.. EU-kommissionen har inte velat skicka avtalet till ”European Court of Justice” för bedömning, vilket är bestickande.

För att avtalet skall träda i kraft hos oss så krävs det att samtliga EU-länder skriver under och att EU-parlamentet godkänner det. Allt detta skall ske under det närmaste halvåret.

Här finns en pdf med med information, och källhänvisningar.

Jo, de har fortfarande dödsstraff, de har sina vapenlagar och de gör allt för att likställa abort vid mord. Landet lever alltså fortfarande kvar på 1800-talet. Inget nytt under solen.

De stödjer fortfarande Israel till 100%, no matter what. Inget nytt där heller.

De krigar fortfarande mot andra länder, mer eller mindre öppet. Utan att uppnå ens lite grann av sina mål. De lyckades till slut hitta och, givetvis, döda Usama bin Ladin efter tio års letande på fel ställen. (Han hittades i det allierade (nåja) Pakistan, inte i vare sig Irak eller Afghanistan.)

Koncentrationslägret på Guantanamo finns kvar, trots Obamas löften. Någon som är förvånad? Jo, jag är faktiskt lite förvånad. Vilket är ett bra betyg på hans retorikkunskaper, antar jag.

USA fortsätter också att ge den döende industrin, känd under namn som MAFIAA, eller upphovsrättsindustrin, raka rör in i lagstiftningen; allt för att hindra utvecklingen till det digitala samhälle som vi andra lever i sedan åtminstone femton år. Dessa raka rör går givetvis också in i andra länder, som Sverige, vars riksdag ju 2005 klubbade igenom ändringen i upphovsrättslagen som gjorde att privat kopiering utan vinstintresse blev olaglig.

Denna industi, som gnölat sedan åtminstone det självspelande pianot kom, har krävt och fått privilegier som andra industrigrenar bara kan drömma om. I över hundra år. Man kan tycka att det borde räcka nu. Men icke.

Ett sorglustigt exempel är den diskoavgift som förlöjligades redan när förslaget kom 1979. Det var alltså tal om att, eftersom diskomusiken (dvs musik som kom från s.k. ”skivor” och kunde avlyssnas av dansanta medborgare på vissa etablissement) tog jobben från dansbanden så skulle diskoteken tvingas erlägga en avgift som skulle gå till därför avsedd insamlingsorganisation.

Om du har slutat skratta nu, så kan jag berätta att den avgiften både infördes och finns kvar idag. Den kallas numera för Sami-avgift.

Den där sista utvikningen var ju inte heller någon nyhet. USA har ökat pressen på alla att införa drakoniska lagar som pulvriserar minsta lilla mänsklig rättighet som finns kvar ganska länge nu.

Så.. Tja..

Cirkulera, här finns inget se!

Ni vet, på frukt- och gröntavdelningen sitter det skyltar vid de flesta frukter och grönsaker, av typen ”Bananer – ursprungsland Brasilien”, ”Äpplen – ursprungsland Sverige” och så vidare.

Mandariner

Det finns en annan typ av skylt. Där står det något i stil med ”Mandariner – ursprungsland, se förpackningen”. Denna typ av skylt används endast i de fall frukterna kommer från Israel. Ibland är de ännu lömskare, då de blandar frukt från flera länder i samma korg; vissa kommer från Israel, andra från något annat land.

Det tycks alltså vara en medveten taktik för att få oss att köpa varor från just Israel. Oftast kommer dessa från ockuperade områden på Västbanken, vilket inte framgår av förpackningen, då israelerna anser är dessa är integrerade delar av Israel.

Man kan fråga sig varför Hemköp (och andra) gör så här. Detta rör endast en väldigt liten del av sortimentet, så det är ju inte så att en butiks existens hänger på försäljningen av israeliska varor.

Ett av livets små mysterier.

Mohammed Bouazizi

Det började i Tunisien med Mohamed Bouazizi, en fruktförsäljare i staden Sidi Bouzids. Myndigheterna beslagtog hans varor den 17 december 2010, då de hävdade att han saknade tillstånd. Då hällde han bensin över sig själv och tände på. Han avled senare på sjukhus av sina brännskador. Det var den 4 januari.

Då bröt det loss. Upproret.

Zine El Abidine Ben Ali

Tunisiens diktator Zine El Abidine Ben Ali flydde landet den 14 januari. Det är svårt att fatta hur stort detta var, även om det bara är ett år sedan. Man hade liksom inte reflekterat över att sådant kunde hända i ”arabvärlden”. Liksom man inte heller hade trott att Sovjetunionen skulle kunna rasa samman tjugo år tidigare.

Det enda man lär sig av historien är att man inget lär sig av historien, typ.

Den 25 januari började protesterna i Egypten.

Det var mäktigt att följa al-Jaziras direktsändning från Tahrirtorget och så småningom andra delar av landet, Port Said, Alexandria, Suez mfl. Vissa bilder var fruktansvärda, som att se bilder på egyptisk polis som sköt en demonstrant i huvudet, och andra när inhyrda slagskämpar ridandes stormade in i folkmassorna.

Hosni Mubarak

Och folk gav sig inte. Tvärtom, de blev bara fler. Tänk om det skulle funka även i ett så stort land som Egypten?

Den 28 januari visade Aftonbladet hur viktiga de ansåg att dessa händelser var.

Den 11 februari flydde Hosni Mubarak, efter bara drygt två veckors uppror. Det gick till och med snabbare än i Tunisien. Mycket kan tillskrivas al-Jazira, det var via deras sändningar som folk fick mycket av sin information. Framförallt sedan Internet i princip stängts av i Egypten.

En knapp vecka eftar att Mubarak flytt, den 17 februari, påbörjades en revolt i Libyen.

Benghazi i östra Libyen blev tidigt huvudort för upproret, och en övergångsregering bildades där den 27 februari.

Muammar Khadaffi

Det var för övrigt i samband med detta, efter hundratals döda, som Carl Bildt, Sveriges utrikesminister, yppade de famösa orden ”Det handlar inte om stödja den ena eller andra, det handlar om att få stabilitet och en rimlig utveckling.”

Detta uppror skulle visa sig bli betydligt längre, och blodigare, än de i Tunisien och Egypten. Kanske mest beroende på att Muammar Khadaffi till skillnad från Ben Ali och Mubarak inte hade några direkta vänner i arabvärlden hos vilka han kunde söka en fristad. Dessutom hade Khadaffi en ännu större kontroll över samhället än kanske någon arabledare. Det spelade nog också in att han var lite mer ”tokig i huvudet” är de två andra.

För al-Jazira var det tex i det närmaste omöjligt att verka i Libyen än i Egypten, så det vi fick se var mestadels privata filmer, vilka givetvis var väl så hemska.

I mitten av mars fick så rebellerna ett flygvapen. FN hade lyckats ena sig (kors i taket) om att inrätta en flygförbudszon över Libyen. Detta innebar att utländskt flygvapen attackerade Khadaffis försvarsinstallationer, de attackerande stridsvagnarna och liknande.

Den 22 august intog rebellerna slutligen Tripoli. Och den 20 oktober hittades, och dödades, Khadaffi.

Under tiden hade upproret spridit sig till större delen av arabvärlden, såsom Jemen (fom 27 januari), Bahrain (fom 14 februari) och Syrien (fom 15 mars).

Andra länder som ”drabbats” är Algeriet, Irak, Jordanien, Kuwait, Marocko, Oman, Saudiarabien, Libanon, Mauretanien, Sudan, Förenade arabemiraten och Västsahara, vilket gör att man kan säga att nästan samtliga länder i arabvärlden deltog i den arabiska våren.

Arabiska våren, utbredning

Sen då?

Man kan konstatera att Tunisiens diktator föll efter bara tio dagar, Egyptens Mubarak efter sjutton. Libyen tog ett halvår. Resterande länders diktaturer klamrar sig fast vid makten, med allt brutalare metoder, som i Bahrain, där de styrande kallade på saudisk trupp som kom över bron och ”rensade upp”. Syriens ledare är också synnerligen brutala, och där pågår just nu det av oss mest kända upproret.

Det tycks som att vi kommer att få leva med den arabiska våren länge än, så länge som det finns människor kvar (bokstavligen talat vad gäller tex Syrien) som orkar, vill och kan fortsätta.

Dessutom tycks det som att det som kom efter revolutionerna i Egypten och Libyen inte riktigt är det som upprorsmännen hoppades på. Tunisien tycks dock klara sig hyfsat, än så länge.

Men detta är ju inte ett ovanligt fenomen vad gäller revolutioner, och det är så att säga smällar man får ta. Revolutioner är ofta rättfärdiga i sig och de som gör uppror kan bara hoppas att det leder till något bättre.

Att FN inte är mer aktivt i tex Syrien tyder på att Libyen var ett undantag, alla (utom möjligen Carl Bildt) ville bli av med den lynnige Khadaffi. Oljan är alldeles för viktig, och länderna utan olja är för oviktiga, för att det skall gå att enas om att hjälpa fler folk i regionen.

Man kan alltså bara hoppas att några lyckas att största sina förtryckare helt på egen hand.

Nu har han gett audiens till tidningen Veckans Affärer, där han hävdar att alla vi som tycker illa om brott mot folkrätten, eventuellt folkmord och liknande trivialiteter, egentligen tycker illa om ”företagande”, dvs det som typ någon miljon svenskar ägnar sig åt.

Hr Bildt seglar allt längre ut i det blå.

Det finns också här, för alla hugade.

Yey me!

Och så här gjorde vi!

Jag

Ovanligt passande, om jag får säga det själv.

I mars inträffade en svår olycka i kärnkraftverket Fukushima i Japan. Det var den svåraste kärnkraftsolyckan sedan Tjernobyl.

Var står då Jan Björklund och hans parti i kärnkraftsfrågan? De vill givetvis ha mer kärnkraft.

Vissa hävdar att denna bild på Jan Björklund är ett montage.

Skolan, då? Detta är sedan gammalt Folkpartiets favoritämne. Hur ser det ut där? En tredjedel av varje årskull går ut nian utan behörighet till gymnasiet. De svenska elevernas resultat är nu betydligt sämre än de var i ”flumskolan” (som folkpartister ofta kallar den hyfsat fungerande skola vi hade för bara något årtionde sedan).

Men allt blev inte sämre i folkpartiets skolsverige. Betygen nådde nya toppnivåer!

Europa då? (Eller EU, snarare. Folkpartister kallar gärna Europa för ”EU”, de vill inte gärna gå med på att Norge, Island, Schweiz, Ukraina med flera ligger i Europa.)

Det gick sisådär för EU, kan man väl säga.

Det stolta projektet Euro vinglade en aning när man kom på att Greker ogärna betalar skatt, men ändå går i pension några år efter att de börjat jobba. Italien ligger inte långt efter, och sedan har vi Spanien, Portugal och några till som står på kö.

Alla köer går givetvis till Tyskland, som till den egna befolkiningens oförställda glädje häller hundratals miljarder i södra Europas svarta hål. Det kanske inte var en så bra idé med en gemensam valuta för så olika länder?

Var står då Folkpartiet i Eurofrågan? Givetvis vill de att vi skall gå med i Euron å det snaraste!

Denna lista kunde ha varit betydligt längre, men jag nöjer mig med dessa folkpartiets tre hjärtefrågor.

Debatten i sig är inte direkt ny, den poppar upp då och då. Men det är märkligt att vi inte har kommit längre än så här, att det av vissa fortfarande anses vara helt ok att skära i fullt friska spädbarns kroppar. Ännu märkligare är att detta övergrepp fortfarande är tillåtet. Och varför kallas det för ”manlig omskärelse”? I vilket annat sammanhang kallas nästan nyfödda pojkar för män?

Att integrationsminister Erik Ullenhag (fp) tycker att det är helt i sin ordning må vara hänt, folkpartister av senare årgång tenderar ju att längta tillbaka till svunna tider (skolan, rättssystemet, etc). Men att sådana som Göran Rosenberg förespråkar detta barbari är för mig fullkomligt obegripligt. Jag vet förstås att han är av judisk börd, men jag har aldrig sett honom som en fanatiskt religiös person. Snarare tvärtom, han är en av de klokare i detta land.

Vi har skäl att anta att detta ohyggliga brott gentemot försvarslösa kommer att fortsätta länge än, tack vare att sådana som Rosenberg legitimerar det.

Vilket givetvis är en skandal. Och djupt sorgligt.

PS: När man söker på ”manlig könsstympning” på Wikipedia så får man upp en sida betitlad ”manlig omskärelse”. Söker man på ”kvinnlig omskärelse” så får man upp ”kvinnlig könsstympning”.

Fyrverkerier

Jahaja. Nytt år. Nu igen. Fan, man hinner ju aldrig bli klar med de gamla innan det poppar upp nya hela tiden..

Iallafall. Kanske man skulle börja detta år med en årskrönika över förra året? För att liksom hålla fast vid det gamla ett yttepytte tag till.. Tja, varför inte?

Jag har ibland irriterat mig på kvinnor (mestadels) som skriver om att det är nedsättande mot tjejer att klanka ner på dessa (eg. deras föräldrar) om de vill ha rosa klänningar, kamma ponnyhår och liknande. På senare tid har jag dock börjat ändra uppfattning i frågan. Varför skulle det vara okej om en kille vill spela hockey men inte okej om en tjej vill leka med dockor?

Just nu klankas det på Lego för att de nu lanserar serien ”Lego Friends”, som är tänkt att appellera till flickor. Denna serie fokuserar på skönhet, inredning och annat som småtjejer förutsätts vara intresserade av.

Ett set i serien Lego Friends

Frågan jag ställer mig är varför det klankas just nu. Varför har det inte klankats tidigare? Jag menar, Lego har haft ”gubbar” i över 30 år, hundratals olika, och i stort sett alla har varit män. Samtliga serier de har släppt före Lego Friends har bestått av män som gör manliga saker. Ett och annat litet glunkande har eventuellt hörts, men i stort sett har det varit tyst.

Så fort något stereotypt kvinnligt släpps så klankas det, ordentligt. Varför?

Är det så att ”kvinnliga sysslor” anses vara sämre än manliga? (Detta trots att i stort sett alla håller med om att en dagisfröken har ett betydligt viktigare jobb än en börsmäklare eller en byggjobbare.)

Eller är det något annat? Att det är lättare att klanka på något som inte är norm eller kanske att kvinnliga könsstereotyper helt enkelt är tydligare än manliga diton? I såna fall, varför är det så?

Jag är (som vanligt) inte helt hundra på vad jag skall tycka, mer än att ryggmärgen säger att här finns det en hund begraven.

Lite konstigt är det iallafall.